"Ett sällsynt exemplar"

Lyssnar på Lasse i Parken och tänker på dig, mitt hjärtas prins, min päälskii.
Tänker på perspektiv, direktiv och initiativ. 

Tänker på  perspektiv. Början, mitten och slutet de tre åren man ska gå i gymnasiet och hur jag var en annan människa då. Rebelliska tonårstankar och en växande ångest.  Allt för att vara annorlunda och samtidigt normal. Allt för att inte vara som dem, men inte vara utanför. Vilsenhet och självsäkerhet på samma gång. Ett virrvarr av uppsatser, fika i skolcafét med tjejgänget, spana in de jag såg på stan, naturkunskap i evighetslånga timmar och en viss grabb som spelade en roll som inte var hans riktiga jag.

Direktiv från alla håll "var det där", "gör så där", "tänk såhär". Ett liv som delades, men som gick isär någongång i samband med att jag växte ur min misär.

Jag tänker på pespektiv. Jag tänker på nätterna av mörker och oro i ensamhet mellan sänglakan och ett virrvarr av vita väggar och besök i världar jag inte tillhörde. Blåa filtar, röda soffor och all den där jävla skidskyttet jag inte ville se på tv. Jag tänker på bussar till Frankrike och gröna dalar. På skypesamtal in sent på nätterna med en pojke jag ibland kallade bror. Jag tänker på sms till en vän mitt i natten som faktiskt blev som en bror och hämtade mig när jag sprang bort. Musik, förbannad och besviken. Jag tänker på dig inte fanns där då och hur det sårade mig. Terapitimmar och samtal som inte rimmar.

Jag tänker på nutid och framtid. 

Imitativ och drömmar. "jag vill det där", "jag fungerar så här", "jag lever här". Jag tänker på människor jag mött och lämnat, i tårar, skrik och tystnad. Med en känsla av sorg eller lättnad. Jag tänker på dagen du steg in på mitt favorit café och hur jag sedan föll för dig. Vi bråkar, pratar, älskar, skrattar, gråter och lever. Nu är du på andra sidan landsgränsen ett tag. Arbete, pengar, elektronik, problematik. Men du vet, det löser sig, för jag älskar ju dig.

Jag tänker på drömmar, funderingar, framtid. Verkligheten, vara vuxen, vilja något överhuvudtaget. Utbildningar, lägenheter, kaffekoppar i olika färger, lådor, drömmar, pengar, böcker, och våga leva på riktigt. Jag tänker på utställningen, att måla med  mörker för att skapa ljus. Föreläsningar, tal, sjunga i kören, läger, ungdomar, och ta en plats som ledare i en grupp.

Och eftersom jag ändå döpte inlägget efter Lasses låt så kan jag ju säga. Jag är ett sällsynt exemplar, du är ett sällsynt exemplar, vi är ett sällsynt par.

Jag tänker på dig, mig och livet 

"när mörkrets sista trummor dånar ut
överger & lämnar mig kvar
jag blundar i en frusen tyst minut
ett mycket sällsynt exemplar

ljus - stanna kvar
kom & var min vän
ljusna mig igen, igen, igen"


 - Lars Winnerbäck 

VÄLGÖRENHET

Hjälp till! Byt startsida och skänk pengar till välgörenhet utan att du måste betala dyra pengar :)  




http://www.godstart.se/in.php?in=1000465 

Frihet & Kärlek

Du kom till mig som i en dröm, en främling, som drog mig upp ur mitt förflutna och in i något nytt, något vackert, någon form av frihet med varandra

Tillsammans är vi fria

*
Jag räknar på fingrarna
hur dina hjärtslag långsamt blir mina
och jag håller aldrig andan längre
för med dig är jag fri

Jag älskar dig Sebastian

Jag räknar på fingrarna
hur våra dagar långsamt helar det som varit
och jag ser hur våra händer passar bättre
ihop än hans någonsin gjorde

*

Jag räknar hjärtslag

*

Du tål att se mig stark
du håller om mig
när jag är svag

*

Ömsesidig respekt

*

Vi är ingen maktkamp
vi är ärlighet och känslomässighet


Jag räknar dina blinkningar
för jag vet att du ser mig
som en individ
värd hänsyn

*

Jag räknar på fingrarna
hur mina hjärtslag långsamt blir dina
och jag vill inte ändra dig
för du är fri

Jag älskar dig Sebastian

Jag räknar på fingrarna
hur våra känslor långsamt helar det som varit
och jag ser hur våra tankar passar bättre
ihop än hennes någonsin gjorde

*

Jag räknar hjärtslag

*

Jag tål att se dig stark
jag håller om dig när du är svag

*

Ömsesidig kärlek

*


Vi är ingen stridighet
vi är drömmar och öppenhet


Jag räknar våra hjärtslag
för jag ser en framtid med dig
som lever av ljus
och hänsyn

*

Jag räknar på fingrarna
hur hjärtslagen långsamt blir våra
och ingen kan tämja oss nu
för tillsammans är vi fria


Jag älskar dig Sebastian


Jag räknar på fingrarna
hur våra dagar långsamt helar det som varit
och jag ser hur våra liv passar bättre
ihop än deras någonsin gjorde

*

Jag räknar hjärtslag

* 

Snöleopard

Snart ses vi igen, mitt hjärtas virvelvind <3

Sebastian.

Jag är starkare nu [dåtid är du]

En gång höll du din hand kring mitt hjärta
sa att jag var ditt allt

Jag gav dig mitt allt
du var havet och jag var ditt salt

Det var en tid av passion
och längtan



Men när jag såg dig nu




Ett hånflin
för att dölja
hur ont det gör att vara du

Tycker synd om dig
men du gör illa mig

med dina ord
med dina blickar
med din närvaro

"När vi gjorde slut,
var det som att femtio kilo
lyftes från mitt hjärta"
sa du kallt




jag vet att det inte var allt





Du kan inte se dina brister
tror att allt går att laga med klister
fattar inte att det är din trygghet du mister

Kalla mig vad du vill
du är inte den
jag kommer vända mig till

Du måste inse att du kan ha fel
kan inte leva på att sänka andra
om du någonsin vill bli hel



"Jag är starkare än du, det har jag lärt mig nu"




En gång höll du din hand kring mitt hjärta
sa att jag var ditt allt

Jag gav dig mitt allt
du var havet och jag var ditt salt

Jag tänker inte sörja
eller be dig komma tillbaka

Du stjäl min energi
sårar och sänker
min livsfilosofi



Det kan aldrig bli vi



[Du vet, allt det här är förbi] 

Starkare

Även om du tog tillbaka allt som du har sagt
Även om du grät och sa jag har aldrig känt såhär
Även om du sa förlåt för allt som du har gjort
Så skulle jag aldrig se åt dig igen jag svär
Om du lovade att ändra dig och bli normal
Om du sa jag kommer alltid att älska dig
Skulle det inte spela någon roll
För tro det eller ej men jag älskar inte dig

Du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Du brände dina broar när du sa det där
Som fick mig att förstå vem du egentligen är
Jag vet du bär en mask som du tror ingen ser
Och när du försöker le så ser vi den bara mer

Men du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Du har sårat mig mera än du tycks förstå
Men ett öga för ett öga, ja det heter väl så
Och du som tror på karma, och kallar dig lärd
Borde veta att i nästa liv blir du ingenting värd

Nej du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Oh, oh ,oh

Du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Jag är starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Vad ska jag göra?

Fröken Fågel, min näktergal var här och sov över natten. Hon är vacker och hon sjunger om solen. Solen har gömt sig bland molnen idag och jag funderar på vad jag ska göra med min eftermiddag. Middag får bli ett senare problem men lunch blir nog så lat att jag tänker äta vita bönor i tomatsås (Hanna skulle vara stolt över mig). Jag läser lite i flammande bägaren igen och flyr in i magins värld. Världen är i kaos och harmoni samtidigt. Det är krig i Gaza och fred i Sverige. Perspektiv.

We are the kings and queens of promise sjunger 30 seconds to mars i mina högtalare nu, eller snart när de kommit förbi versen. Min studentmössa ligger på baslådan och kollar på mig, som för att säga "Mikaela, vad ska du göra med ditt liv?" Till hösten blir det plugga upp kurserna jag missat i gymnasiet medan andra fäller ut sina vingar och lämnar vår lilla stad. De ska jobba, plugga vidare eller resa runt i världen. Jag försöker att inte vara bitter för det, finns ju anledningar till att jag missat så mycket. Jag var ju sjuk.

Så vad ska jag göra med min dag? Ska jag åka in till den så kallade "festivalen" i staden eller ska jag ringa en vän? Eller ska jag helt enkelt begrava mig bland mina böcker tills jag ser ord innanför ögonlocken? Jag vet inte, jag vet inte...

Poesi och målat

Lite som jag målat kanske jag borde lägga upp? Kanske borde bli mer aktiv på att skriva min poesi här med? Jag vet inte..


Så håll min hand i gryningens första timma
bli daggen på rosbladen 


bli min 
i morgondag




innanför revbenen
bröstkorgen
muskelmassan
har jag gömt 


ett skört hjärta av glas


kom kladda på min själ 


plocka mina blomblad
och håll min hand i sensommardimman 

Perspektiv

Det känns som det var hundra år sedan mina fingrar rörde tangenterna för att skriva ett blogginlägg. Jag minns förr när att skriva en mening tog så mycket längre tid, för att jag behövde leta efter bokstäverna, nu skriver jag utan att ens titta på tangentbordet. Jag minns förr när jag tyckte att vägen in till vår lilla stad var lång. Jag minns hur jag spenderat timmar med att undersöka moln i minsta detalj. Jag minns fysiklektionerna i högstadiet som jag spenderade med att spana på killar. Det är sånt jag vill minnas, vackra, härliga minnen om sommar och sol.

Men tyvärr är det inte de enda minnen som spökar i mitt huvud. Jag minns tider där varje ord jag skrev var kodat, så ingen skulle se hur djupt ner jag höll på att sjunka. Jag minns tider då jag var mer blod, sår och ångest än människa. Tider i depressionens mörker, att försöka gömma allt som var sjukt i mig. Låtsas att tvånget, paniken, rädslan aldrig fanns. Låtsas som att korridorer bakom tunga låsta dörrar aldrig fanns. Mediciner och rutiner. Vägen tillbaka till verkligheten, när min världsbild hade kastas omkull totalt.

Nu sitter jag igen vid mitt tangentbord och låter orden rinna av mina fingrar likt poesi. Från naiv till naivare till något klokare. Från ett oskuldsfullt barn, till en självdestruktiv tonåring, till att stå på gränsen till vuxenvärlden. Nästa år blir jag tjugo och måste stryka tonåringen ur min åldersbeteckning. Vart leder vägen nu? Vart är jag påväg?

Är det här början på något nytt eller kommer jag falla tillbaka i samma banor igen? Jag kommer alltid att ha det skrattande barnen och den gråtande tonåringen djupt inom mig. Jag måste bara lära mig hitta den nya unga kvinna som ska bli den jag är och vill vara. Det handlar om att få perspektiv på livet och lära sig att allt inte är svart eller vitt, bra eller dåligt.

Det handlar om att börja om på nytt.

Livet består av perspektiv,

men jag är den som måste välja väg.

Sjökor och stekare (randomness)

RANDOM SÖKNING PÅ WIKIPEDIA KAN GE EN MER VETSKAP OM VIKTIGA ELLER MINDRE VIKTIGA SAKER I LIVET. Här var min senaste:

"Sjökor och stekare är en bloggopera med kärlek, resor, relationer och snöskoteråkning som teman.
Det är cirka 400 gymnasister från Dragonskolan i Umeå som på en blogg har skrivit varsin text om exakt 100 ord. Dessa har sedan bearbetats till en föreställning av kompositionselever vid Musikhögskolan i Piteå under ledning av författaren och rockprofessorn KG Johansson.
Operan hade urpremiär den 9 november 2007 på NorrlandsOperan och regisserades av Staffan Aspegren." - wikipedia


Varför skrev jag detta på min blogg? Jag kände för det. Bara för att. "No reason" XD

"Cause it's my problem If I want to pack up and run away"

Dagarna går, snart är det vår igen, igen, igen. Det trodde vi aldrig när vintern stormade utanför våra skottsäkra fönster. Det trodde vi aldrig när kallt, kallt slask smög sig in genom de tusen små hålen i våra kängor. Det var svarta kängor sa hon och log mot mig med snöstjärnor i håret. Långt långt svart hår, tunnt som siden, lika tunn som mina tankar en vintermorgon i juni. Hur kan det vara vinter i juni? frågar du och rynkar på ögonbrynen så där som du alltid gör när du tänker för mycket. Kent sjunger om sommarsnö och vinterdroger. Jag lyssnar på Marina and the Dimonds. I am not a robot, I am not a robot.

Vänner kommer och går, säger han, som levt livet bakom rosenbuskarna i dina drömmar. Mina tankar är för vilda för att stanna, stillastående, frysa fast igen. Igen. Igen.
Blås mina känslor omkull och täck min nakna kropp med drömmar.

Varför vill du flyga när du har fötterna på jorden? Varför vill du stanna på marken när du kan sväva ovanför molnen?


" People like to tell you

What you're gonna be
It's not my problem if you don't see what I see
And I do not give a damn if you don't believe
My problem its my problem
That I never am happy
It's my problem, it's my problem
On how fast I will succeed

Are you satisfied with an average life ?
Do I need to lie to make my way in life ?"


Nu är det vår snart. Igen. Igen. Igen.

I'm still alive

Små små ord om sanningen, viskas, smeker och fångar mig. Lyft mig upp, lyft mig upp mot friheten, visa mig ljuset som kommer efter mörkret. Visa mig hur man dansar på sångerna från näktergalen, tar trevande steg över noterna som svävar i luften. De skriker att jag förstör, raserar murar och skapar sprickor i asfalten.

I have changed
I have changed
Just like you
Just like you

For how long
For how long
Must I wait
I know there's something wrong

Your concrete heart isn't beating
And I've tried to
Make it come alive

No shadows
Just red lights
Now I'm here to rescue you oh

Oh I'm still alive
I'm still alive
But can not apologize, no

Oh I'm still alive
I'm still alive
But can not apologize, no

So silent
No violence
But inside my head
So loud and clear

De kan inte se att jag dansar för en bättre värld, håller din hand när du faller. Störtar murarna för att skapa broar över forsens vilda svarta vatten. Skapar sprickor så att maskrosbarnen kan växa sig upp och blomma i den gråa världen. Jag förstör inte, jag försöker skapa en ny relation, ett skratt i dina ögon och små små ord om sanningen.

You're screaming
You're screaming

Covered up with a smile I've learned to fear

Just sunshine

And blue sky

Is this all we get

For living here

Come fire

Come fire

Let it burn and love come racing through

Oh I'm still alive

I'm still alive

But can not apologize, no

Oh I'm still alive

I'm still alive

But can not apologize, no

Jag ska pryda mina väggar med blommor för att minnas våren när dagen blir till regnig kall höst. Jag ska gå vidare om du inte vill ha mig kvar. Dina ord ska inte fängsla mig mer för jag är fri, fri som vårvinden som blåser genom städerna.

I've learn to lose

I've learn to win

I've turned my face against the wind

I will move fast

I will move slow

Take me where I have to go

Oh I'm still alive

I'm still alive

Nu är det bara ord kvar, som viskar att jag är starkare än så. Du kan inte slå mig i bitar nu, för någonting kommer alltid hålla mitt huvud ovanför vattenytan. Sårad, skadad, en skadeskjuten fågel - men vid liv.

"Du kan slå mig i bitar
nånting inuti kommer att stå upp ändå
Du kan slå tills det vita vita
hatet är allt som återstår
Jag vill inte vara rädd
Varför måste jag vara rädd?"

"Somliga vet att dom är starkare än andra
Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad
Somliga lever för att pina varandra
Innerst inne är vi likadana

jag tror att människor gör så av gammal vana"